Nej, det finns ingen förståelse
Jag vill lika mycket bara åka in till samhället, köpa en äggkartong och en stor bytta med en god glass och baka glassmuffins. Jag är på sådant humör. När grav nedstämdhet är på ingång, då är bakhumöret på topp.
Väskorna är packade och klara. Allt som är kvar är tandborsten och kudden.
Tankarna är på högvarv. Det finns ingen gräns för var mitt gräs börjar och var gräset börjar bli grönare. Det finns inget grönt gräs någonstans. Här i en av grannbyarna finns ett skjutfält där de har testskjutit en massa saker hela dagen. De förbereder oss för krig.
Argh.
Jag behöver en bra låt.
Så där!
Uppdateringen lär ligga lågt i drygt en vecka nu om inget oväntat händer. U2-gillandet kommer att gå på högvarv dock. Den som säger att det här är kommersiellt och oäkta kan gräva en grop. Ja.
Vi ses på andra sidan Bottenviken.
När en person utsätts för ett brott, vem är då skyldig?
Dokument inifrån är på väg mot sitt slut i SVT 1. En historia om en helt vanlig tonårstjej som utsätts för sexuella trakasserier och blir den som får ta smällen för det. Förövarna råkar inte ut för någon direkt social förändring. De fick ingen stämpel om att de har gjort fel, utan det är den här tjejen som har gjort fel som blev påträngd av ett par jämnåriga killar.
Låt oss säga att du är ute och går på stadens gator. Det är knappt någon ute och går. Du har tagit upp din dyra iPhone och bläddrar lite i den. Lägger tillbaka den i din ficka. Kort därefter blir du påhoppad och beordrad att lämna ifrån dig telefonen. Du säger att du inte vill. Personen du möter drar fram en kniv. Du lämnar ifrån dig telefonen.
I den här situationen skulle man säga att du har blivit rånad och att det inte är ditt fel. Men nej, så är det inte. Det är ditt fel att du blev rånad, för du visade att du bar omkring på ett dyrt, eftertraktat föremål och visade det öppet. Hade du inte velat bli rånad, skulle du ha lämnat telefonen hemma eller varit väldigt diskret med att använda den och gått tillsammans med en kompis för att minska risken att bli rånad.
Det är så logiken går när övergrepp mot tjejer diskuteras. Om tjejen i fråga skriker, gör motstånd, är nykter och redigt klädd, men ändå våldtas, då är det inte hennes fel. Om hon däremot pratar lite för mycket eller visar lite för mycket hud eller har fått i sig lite för mycket alkohol, då ska hon skylla sig själv. Det är väl så det ska gå till, eller hur? Likväl som att du inte ska gå omkring ute och visa att du har gott om pengar, för då kan du bli rånad.
Jag kan dra det till en riktigt extrem punkt: Nej, det var inte Hitlers fel att judarna skulle utrotas. Judarna visste att de var förföljda, och då hade de lika gärna kunnat byta religiös tillhörighet och fly landet. Det var inte heller Breiviks fel att terrordåden i Norge skedde, för det var fel på Norge och hur landet fungerade.
Hör du hur sinnessjukt det låter? En person som gör inbrott i bostäder och blir fälld för stöld kan sitta väldigt länge i fängelse. Någon som våldtar en annan människa kan i bästa fall få sitta i några månader eller enstaka år. Enda anledningen till att Hagamannen fick sitta längre var på grund av ett mordförsök. Han är ändå extrem. Det är en minoritet av alla våldtäkter som sker på det sätt Hagamannen genomförde. 80 % av alla våldtäkter sker i hemmet av någon man känner.
En enkel fråga: Ska vi vända på allting så att offren får straffas istället för gärningspersonerna? Så att det blir jämlikt. Eller ska vi göra på det enkla sättet och börja FÖRSTÅ hur hjärntvättade vi är av kulturen och samhällsbilden vi har. Att kvinnor lär sig att inte bli våldtagna, snarare än att män lär sig att de inte ska våldta. Eller tvärt om. Det är ungefär lika vanligt som pingviner naturligt förekommer i Saharaöknen, men det förekommer.
Kortslutningen är nära, var är den nya säkringen?
Jag har insett att jag inom de närmsta tjugofyra timmarna på något underligt vis skall hinna med att:
Skrifva klart fältstudierapporten till biologin.
Packa klart ALLT och inte glömma en endaste grej ur medicinskåpet.
Skrifva klart en låt till musiken i skolan.
Äta.
Sova.
Min hjärna har kortslutning. Jag kommer inte ihåg vem jag har pratat med eller vilket ämne vi pratade om. Jag minns inte vilka jag har diskuterat partiledardebatten med och vilka som är skonade.
Och ja, jag spelade grymt fel på ett parti i Sagolandet. Känns jättemotiverat. Hah, heh.
JAG ÄR INTE VAN ATT HA KORTSLUTNING I HJÄRNAN! Jag är inte alls van vid att behöva tvinga fram ord och fraser både i tal och i skrift. Inte van att behöva tänka särskilt mycket. Om en månad är det över med alla rapporter och grejs som måste göras. Kanske är det lika bra att jag inte är garanterad jobb i sommar...
Om fyrtioåtta timmar är jag ute ur landet. Dock inte på de här breddgraderna.
Det hade varit så otroligt bra att ha fått vara frisk hela lägret istället för de sista dagarna. Kunnat tänka på bara träning och inget annat än träning. Kanske får jag bara tänka på musik i en vecka nu, och sedan toppa det med några lopp i femtiometersbassäng i Swäriges hufvudstad.
Just ja. Jag måste städa också.
Argh.
Nu skall jag leka pensionär och slå mig ner framför den statliga televisionen.
Jäääa, politiknörden har sitt uppsving
Problemet är bara...
Det är så rackarns intressant att jag bara halkar in en massa på Nordkoreas historik hela tiden och blir inte direkt klar med uppgiften. Har snart fyllt tre sidor och är inte klar med diskussionsdelen i min rapport. Jahooo. Får se om jag håller gränsen på fem sidor utan att komprimera allt.
Hela kriget bygger på politik. Det får mig också att tänka på hur peppad eller taggad jag är på att det är val om två år igen. Ser fram emot många debatter att lyssna på, argument att sucka uppgivet åt och förslag som ska se till att finanskrisen löser sig. (Moderaterna tycks ha lösningar på alla finansproblem, men allt annat läggs åt sidan. Enfrågeparti?)
Och nej, jag må vara socialist, men jag står inte bakom NÅGOT av det Stalin, Kim Il Sung eller Mao gjorde under sina regimer. Lenin är ingen direkt trevlig gosse heller. Jag har inga idolbilder av dessa blodtörstiga diktatorer som döljer sin nations problem och visar en perfekt fasad utåt.
Punkt.
Konsert i kväll. En låt. Jag ska komma med ett roligare inlägg också. När Koreakriget äntligen är gjort, skall en biologirapport skrivas också...
Nu är det allt dags för konserter i plural!
Konsert 1: Brahesalen i Brahestad, Finland. Lördag 12 maj klockan 19:00 finsk tid.
Konsert 2: Nordsjö skola i Helsingfors, Finland. Måndag 15 maj klockan 12:15.
Konsert 3: Olaus Petri kyrka i Helsingfors, Finland. Måndag 15 maj klockan 19:00.
Konsert 4: Sankt Mikaels kyrka i Tallinn, Estland. Torsdag 17 maj klockan 12:00.
Med tanke på att 50 % av konserterna sker i kyrkor, skulle vi nästan kunna kalla oss kvalificerade kyrkomusiker. Eller kanske inte. Jag tvingar ingen människa att infinna sig vid någon konsert, men har du möjlighet, så titta gärna förbi! Om inte annat kanske jag springer på någon människa under något av alla besöken i Swäriges Hufvudstad de kommande veckorna. Känns för övrigt rätt fräsigt att besöka tre hufvudstäder på en vecka.
Här är två av låtarna vi spelar!
Varianten vi spelar innehåller dock bara det som kommer efter cirka en minut in i stycket. Dessutom saknar vi balettdansöser.
Och så denna fining från Chess. Duktiga sångare saknar vi dock inte!
Flera färger är bättre än en
Hehe. Komiskt att jag som nästan aldrig är i solen eller använder någon form av krämer som ska göra att man drar åt det brunare hållet, har fått orangebruna fläckar där huden har mått som allra sämst. Roligt är det dessutom att jag har lite prickar på hakan. Men de är bara tillfälliga, pannan har besvärat mig i snart ett halvår. Det roliga är bara att det sällan kommer sådana småsaker. Det är nästan skönt att ha något så litet att bekymra sig över istället för att all hud i hela ansiktet håller på att lossna. En sådan vecka har passerat IGEN, och nu är det någorlunda lugnt igen.
(Färgen som är kring ögonbrynen och en bit upp i pannan är alltså min grundton i ansiktet och den som borde vara i HELA pannan.)
Nåväl, jag har i alla fall en hud, hittills inget malignt melanom eller kraftiga brännskador, så jag antar att jag skall vara lycklig och glad över att min kropps största organ fortfarande sitter kvar på mig och skyddar allt som finns inuti. Vem i hela världen orkar förresten bry sig om ifall huden skiftar i lite olika nyanser? Hår ska visst få skifta i flera olika färger för att det ska se levande ut, men huden skall vara jämn i tonen och med lite, lite rött på kinderna. Var har vi riktigt fått den uppfattningen ifrån?!
I går tappade jag bort min mandelkräm från Weleda. Höll på att bli skogstokig som en tjäder i parningstider större delen av kvällen för att den verkligen inte finns NÅGONSTANS! Dyr som tusan var den, inte bara något man vill tappa bort så där. Mor var vänlig och erbjöd sig sponsra en ny, men jag vill fortfarande hitta igen den borttappade. Den måste ha fått ben på riktigt och vandrat iväg till ett ställe som jag aldrig kommer att hitta den på. (Jo, jag har kollat bakom möbler, lyft på alla soffkuddar, rotat igenom sopkorgen, men INGET!) Det var mest synd för att den var så bra. Oparfymerad och gav bra med fukt för att förbereda huden för den rejäla dosen med mandelolja som var huvudingrediens (efter vatten) i krämen. AAARGH! Om jag återfinner den så kanske jag har två ett tag. Det lär räcka länge.
Måste leta igen. Måste, måste!
Och längs vår vandringsfärd stöter vi på gamla bekanta
Far köpte ut en Oxis åt mig idag. Det var tämligen odramatiskt. Han fick min reservlegitimation och gick till apoteket helt enkelt. En inhalator som normalt kostar 250 kronor gick på 58 kronor. En enda Pulmicort brukar kosta nästan det dubbla. Huga!
Jag är så glad att jag vill äta upp den! (Och ja, jag har läkarintyg på mina astmamediciner, ingen risk då om jag fastnar i en dopingkontroll.)
Skattesmitare som flyr till utlandet för att spara sina kära små slantar kan gräva en grop. Utom Kenny Bräck, för han är i alla fall en härlig typ. Och Anja Pärsson för att hon är västerbottning.
Nej, livet går inte ut på att betala skatt, men det lönar sig i längden att göra det. Dagen då Sverige har en inkomstskatt på 5 %, kommer segregationen att vara ett faktum som inte går att göra något åt. Det är då man inte går till läkaren för att man inte har råd och väljer att inte bota sina sjukdomar för att pengarna inte finns. Läkemedelsföretagen tjänar redan multum på att ta patent på sina mediciner för att sedan sälja dem dyrt. Varför ska allting drivas till sin extremaste punkt? Fördelar vi resurserna jämnt, kan alla få en jämnstor del av tårtan, istället för att den företagsledare som har störst och mest välfylld plånbok ska få tre fjärdedelar av tårtan och klanka ner på undersköterskor som inte anstränger sig för att tjäna mer pengar. När ska folk fatta att man inte alltid ska skylla sig själv för att man är fruktansvärt underbetald? Skulle alla människor i landet vilja bli höginkomsttagande företagsledare, civilingenjörer och överläkare, skulle ingenting fungera. Förresten, du ska nog vara man också, så blir det ännu bättre. Lärare, sjuksköterskor och kommunanställda i allmänhet ska skylla sig själva för att de har för låg lön i förhållande till sitt arbete, eller hur var det där nu?
Läkarsamtal för mig nästa vecka. Hoppas att det finns god telefonsändning på andra sidan Bottenviken/Östersjön, annars blir det problem. Vad det gäller den här gången? Huden plus pollenhelvetet som pågår nu. Man kan lugnt säga att det är en rejäl skärseld.
Nu skall jag packa ihop träningsväskan och baka en rulltårta. WAHOOO!
(Nejdå, jag såg inte partiledardebatten igår. Nej, jag blev inte heller lyrisk av Sjöstedts och Fridolins uppenbarelser. Nej, jag tyckte inte heller att Reinfeldt smyger undan och skyller alla problem på andra. Och jag skrattade inte heller livet ur mig för att Jimmie Åkesson avslutade alla sina utläggningar med frasen och så behövs en ansvarsfull invandringspolitik för att samhället ska komma i balans.)
Låg nivå här borta, men framåt går tåget likväl
I fredags kändes det verkligen som att helgen skulle gå käpprätt åt skogen. Pollensäsongen är här igen, min näsa beter sig som en rinnande kran, ögonen sticker och svider, kroppen känns som en mörbultad oxfilé och jag är inte förkyld. Därför är jag mer än tacksam över att det blev minusgrader natten mellan fredag och lördag. Det måste ha lett till att pollensporerna på något mysko vis dog under natten, för på lördag morgon kändes det verkligen som HARD ROCK HALLELUJAH, NU SKA DET GÅ FORT I BASSÄNGEN! Och då var klockan halv sex på morgonen.
800 meter frisim. Halvdant, allt annat än nöjd. Eftermiddagen kantades av migrän, lätt social ångest och allmän nedstämdhet, som ledde till att loppen över 200 fritt och 100 fjäril fick strykas. (Inte överdrivet roligt, då jag hade sett fram emot att få simma de loppen väldigt länge.)
Söndagen var väldigt händelserik på alla sätt och vis, men jag tar bara upp det positiva, vilket i sin tur var att jag lyckades simma mina snabbaste lopp någonsin på favoritdistansen (200 fjäril) och hatdistansen (100 fritt, eller CRAWL som ickesimmare föredrar att säga). Jag kan inte minnas en gång när jag har förklarat hur medley går till för en ickesimmare (individuell medley simmas i ordningen fjäril, rygg, bröst, fritt och i lagkapp är det rygg, bröst, fjäril, fritt) utan att få frågan "Men varför simmar man inte crawl?". (Vill du veta det negativa, kan du fråga stenen utanför ditt hus.)
Frisim = Crawl. Japp. Jag är också nöjd över att, om man räknar bort förstafemtian, som nästan alltid är snabbast på grund av starten, var sistafemtian på tvåhundringen fjäril den snabbaste. Sluttiden blev 2, 37, 88. Japp, jag känner lukten av JSM-kval nästa helg. Eller kanske inte. Då måste tio sekunder kapas. Och simmas i femtiometersbassäng. (För den som undrade, gick mitt 100 fritt på 1, 05, 98. Var nu det kom från.)
Jag kör en hemstudiedag. Det innebär att jag ska genomföra min fältstudie i biologi plus skriva större delen av uppgiften om Koreakriget. Därför sitter jag vid skoldatorn och skriver varannan bokstav helt fel, eftersom tangentbordet är en aning mer komprimerat än vad jag är van vid. Aaargh! Ikväll blir det Mästarnas Mästare på SVT 24. Om inte föräldrarna invänder och vill spana på Simon och Tomas. Men nu är det lunchrast som gäller. MATLÅDA UR FRYSEN!
Fy i hela vetet vilken tragik
"Om det är så här verkligheten fungerar finns det inget bra med den längre. Det är alltid fruktansvärt när unga människor dör, det är hemskt när de gör det utan förvarning, och det är ofattbart när de gör det utan förklaringar."
Jag ligger så efter med allt mentalt att jag inte ens har hört att en av mina absolut största idrottsförebilder inte vandrar på jorden längre. Usch. Fy. Fullkomligt ofattbart, orättvist och... (När var jag ordlös senast? När Felipe Massa eventuellt skulle dö?)
Om det var någon som INTE förtjänade att avlida helt utan orsak, så var det Alexander Dale Oen. Trevligare och mer sympatisk människa får man nog leta efter resten av det här årtusendet.
Aaargh! Kunde inte den där blodtörstige psykopaten till massmördare ha fått hjärtstillestånd istället?! Om det är någon övre makt som sitter och bestämmer vilka individer som ska få leva, bör den avsättas PÅ EN GÅNG!
För i...
Jag är tom på ord. Som sagt. Det var det absolut minst väntade besked som skulle kunna komma. Jag vill grina. På riktigt.
A säger något som inte passar A, så B säger emot A och...
Biologisk systematik: ÄNTLIGEN KLART! Kompletteringen: ÄNTLIGEN KLAR!
Miniuppsats om Koreakriget: TJOHOOO, ÖVERMÄKTIGA MAKTER VAD INTRESSANT DET ÄR!!!
Min enorma akilleshäl i skolan: Kemi. Biomedicin är 50% kemi.
Mitt absoluta favoritämne, alla kategorier, som jag aldrig har ansträngt mig i: Svenska.
Vad jag har tänkt göra efter gymnasiet: Läsa medicin.
Vad min mor undrar varför i all världen jag inte ska göra efter gymnasiet: Doktorera i något samhällsvetenskapligt ämne. (Tala om att det skulle vara häftigt att säga att man är doktor i ett superintressant ämne, något i stil med genusvetenskap eller Marxismens historia.)
Vad jag rent logiskt sett borde ha valt till gymnasiet: Samhällskunskap med språkinriktning.
Vad jag valde till gymnasiet: Teknik med inriktning mot form och design.
VARFÖR SKA MAN VARA EN MÄNNISKA, DEN MEST SVÅRBEGRIPLIGA ORGANISMEN PÅ HELA JORDEN?!?!?!
Bortsett från hivviruset förstås. Rent evolutionärt sett ligger det miljontals år efter människan, men det har ändå överlistat oss och har fortfarande makten och lamslår folk av skräck genom sin blotta existens. Vi påstår oss vara så otroligt smarta, men ändå finns det FORTFARANDE utbildade människor som på allvar tror att hiv smittar om man tar emot ett föremål som en hivsmittad person har hållit i.
I kväll är jag okomplicerad och ser filmen om Ayrton Senna. Fast frågan är vilken normalt funtad individ som sätter sig ner för att se den filmen. Han var inte heller normalt funtad. Det är man inte om man kör racingbil som en tok, vinner tre världsmästartitlar, anses vara bäst av alla och... Lämnade jordelivet på Imolabanan i San Marino.
Å andra sidan kan man ju ställa sig frågan...
Vad händer om man deriverar en samhällsvetare?
Det blir noll.
Varför det?
Samhällsvetare saknar funktion.
Eller troligtvis inte. Alla sorters människor behövs. Allt från sophämtare till raketingenjörer. Från gatubelysningsskötare till historielektorer.
Aaargh!
Eller så får jag skriva en bok om kemikaliefri hud/hårvård. Måste göra något sådant under kvällen också. Pannan är på väg in i sitt normaltillstånd. (Tror att det är en bieffekt av att den hääärliga våren med alla pollenpartiklar är här igen...) De döda hudcellerna som ska föreställa hår ser ut som en extremt flottig olivolja. Mwaha.
Tänk vad roligt det måste ha varit att vara människa för en sådär 1,5 miljoner år sedan. Då behövde man minsann inte utbilda sig för att bli något. Då räckte det med att hugga lite med stenar, låta "ÖRGH ÖRGH!" och skaffa mat åt sin familj.
Här var det italienskt i köket på hög nivå
I dag börjas det med månadens mat. Eller ja, vi lär inte följa vartenda recept, men mycket av maten som finns i tidningen skall lagas. En av grönsaksrörorna lagades i helgen. Vad vi sa när vi skulle käka?
Åh, just ja, det är ju Paolo Roberto till middag!
Och... IDAG ÄR DET OCKSÅ PAOLO ROBERTO TILL MIDDAG! KANNIBALER ÄR VI ALLIHOPA!
Min lunch: Linser bolognese. Den här gången tog jag mig tid att fotografera underverket dessutom. Så här ser alltså en helvegetarisk variant av den klassiska bolognesesåsen ut när jag lagar den. (Rödare blir den om man har krossade tomater på burk, men nu hade vi bara riktiga tomater hemma.)
Oavsett om du är en inbiten köttfantast eller bara vill prova vegetarisk mat, har du INGET att förlora på att laga till det här. Det är enkelt, går jättefort och är betydligt mer ekonomiskt än att lägga en fet grisstek i stekpannan. På en kvart har du den här såsen klar att äta.
Myt om vegetarisk mat: Det innehåller en massa fejksaker. Okej. Japp. Man kan ju diskutera hur mycket råvaror får växa ifred och allting och hur äkta kryddor verkligen är, men min bolognese består BARA av råvaror!
Vad som ingår i den här rätten: En tomat (krossad med mina egna händer), olivolja, vitlök (riktig, inte pulver), salt, peppar, torkade röda linser, vatten, persilja, torkad basilika, timjan och fusilli bucati. Det enda förädlade här är pastan, som mest består av mjöl. (Roligt var också att mor kom hem med en kruka färsk basilika just när jag skulle slå mig ner och äta. AAARGH! Den får användas till en annan måltid.)
Med andra ord betydligt mer äkta än marinerad fläskfilé, uppvärmd halvfabrikatpotatisgratäng och köpt bearnaisesås på tub. (Eller ännu värre: PULVER!)
Vegetarisk kost med medelhavsinspiration. Jag tror personligen att det är svårt att hitta något som på lång sikt är bättre för människor rent kostmässigt. (Börja inte prata LCHF nu, för jag tål verkligen inte de diskussionerna.) Dessutom är det förbannat gott, och man kan krydda allting precis som man själv vill.
Jag tror inte att jag har inlett maj månad på ett sådant här bra sätt någonsin. Bolognese till lunch, saffranrisotto till middag blir det och jag har städat mitt rum, gjort biologikompletteringen och är allmänt nöjd med tillvaron. Bwaha! Matmässigt och annat mässigt är det bra. Förutom att pollensäsongen snart är här i Västerbotten också. AAARGH!
Kvävets kretslopp I DITT ANSIKTE!
Gårdagens underhållningsmoment: Nöta ihjäl hjärnan med kvävets kretslopp ifall att det skulle dyka upp på biologiprovet.
Dagens underhållningsmoment under skoltid: Faktumet att man fick välja mellan kolets, vattnets och kvävets kretslopp, beskriva och diskutera människans påverkan i det hela. Vilket jag tog, bara för att känna att söndagens nötning inte skulle vara för gäves...? Kvävet. OCH JAG KLARADE DET! WAHAHAHAHA! Det är osannolikt.
Och så underhållningsmomentet EFTER skoltid: Valborgsmässoaftonmiddag hos moster (alkoholfrei, natürlich!) med en släktanekdot om ett bröd gjord på alldeles på tok för gammal mjölk. Den tyska järngenen håller i sig.
Nu: Det blåser så mycket att det låter som att taket ska haverera. Sängdags för min del. Fältstudie i biologi i morgon. Plus Masterchef Australia gånger två. YAPPIIIE!
En riktigt fin(sk) telefån!
Å andra sidan...
Det personliga värdet är högt. Den här rackaren har hållit i fyra år, och det är på gränsen till att jag inte vill använda Samsungen längre till förmån för den här. Skärmproblemen som fick mig att till slut byta telefon tycks vara som borttrollade.
De hederliga Nokiatelefonerna måste vara världens bästa. Allvarligt talat. (Och kära svenskar (det inkluderar mig): det heter NÅCKIA, inte NOOOKIA. (Fast jag har alltid uttalat det rätt. Höhö.)) De skulle överleva ett kärnvapenkrig följt av att tillagas med en svampstuvning i en tvåhundragradig ugn.
Sedan tolv års ålder har jag haft fyra telefoner. Först en primitiv Nokia, sedan ett uppbyte som havererade efter ungefär 2343958750 fall mot asfalt efter tre års användande (vissa säger att jag KASTADE den i marken, men det stämmer inte någonstans), och så den här finingen som höll i tre år innan skärmen jäklades och det blev nytt uppbyte. Och nu fungerar den alltså igen. Tadaaa!
Jag har inget behov av en mobiltelefon som är en dator i fickformat. Folk säger nog att det kommer ett sådant behov senare, men den här gamla kungen... Det finns inte ord som beskriver hur mycket jag tycker om den som telefon. Skulle någon tvinga mig att välja mellan en äldre finskis eller en toppmodern äppeltelefon, skulle jag utan tvekan ta den gamla finska telefonen. De är så underskattade att det inte finns på världskartan. Dessutom tror jag att många skulle må bra av att släppa greppet om all uppkoppling och återgå till de äldre telefonerna, eller ännu bättre, ingen telefon alls. Utom fast telefon. Jag misstänker att det skulle bli en drastisk sänkning av stress i samhället om alla bara kunde stänga av sina elektroniska uppkopplingsattiraljer i några timmar om dagen.
Men om det är något viktigt och någon försöker nå mig då?!
Är det SÅ viktigt, kommer den att försöka kontakta dig igen senare! Varva ner lite! Och folk säger åt MIG att släppa alla tvångstankar och rutiner och ha lite kul istället, men jag undrar just vem man ska rikta kritiken mot.
Rikligt med svar på frågor, javisst!
Förr i tiden skulle jag inte gärna skylta med mina nörderier, men jag har fått lära mig (av mig själv...!) att det bästa man kan göra om man är nördig, är att BEJAKA NÖRDEN I SIG!
Dessutom skall jag lära mig kvävets kretslopp. En av grejerna som garanterat kommer på morgondagens biologiprov är något av naturens kretslopp, och har mina sinnen rätt, kommer det att dyka upp en mycket stor fråga om kvävets kretslopp. Jäj.
Jag fick en sådan här elva-frågor-och-jag-utmanar-dig-grej av Ella häromdagen! Nog skall jag allt kunna svara på frågorna, men det där med att skriva elva nya frågor och utmana elva personer... Det lär gå trögt!
1. Vilken bok är du som mest sugen på att läsa just nu?
- Oj. Det skulle antingen vara någon valfri Levithan eller Badskumt. Det jag läser JUST NU är dock detta.
2. Hur många olästa böcker står i din bokhylla?
- Uppskattningsvis omkring femton. Beroende på hur man räknar. Vissa av dem vill jag inte ens läsa.
3. När läser du helst? Det kan vara både veckodag, tid och årstid (eller något annat).
- När det finns tid, utrymme och jag inte känner mig tvingad att läsa. Det vill säga nästan hela tiden.
4. Om du skulle skriva en bok, vad skulle den handla om?
- Haha, det har jag både försökt med flera gånger, misslyckats och hittat något som äntligen känns rätt. Det jag skriver på just nu är om en person som inte är helt hundra (inte ens åttio, skulle jag påstå) i huvudet och för dagbok om sina observationer och hur mycket hjärnan och sinnena torterar henom. (Ja, det skall vara henom - Klart man skall använda könsneutrala ord så mycket det bara går!) Det är nog den enda berättelse jag har lyckats med att i princip slutföra. 106 sidor är den nu. Kanske blir den omkring 110 när den är helt klar.
5. Vad ser du mest fram emot just nu? (En resa, en händelse, en bok som ska släppas eller något annat...)
- ETT: Turné och att tillbringa en vecka med alla fenomenalfantastiskt supergrymma orkesterkompisar i tre huvudstäder under en vecka. Jäho! Att det är min sista aktivitet med orkestern kan vi skjuta åt sidan...
TVÅ: DIREKT efter turnén är det troligtvis simning i Swäriges hufvudstad som gäller, med fenomenalfantastiskt supergrymma simmare som sällskap. Det är också JÄHO!
6. Bokhandel eller bibliotek? Varför den ena/varför den andra?
- Bibliotek. Mysigt att sitta i en av sofforna och läsa en massa. Dessutom finns det INGEN hejd på hur mycket man kan läsa! Så länge man inte drar på sig en massa onödiga förseningar, kostar det ju ingenting heller.
7. Vilken bokkaraktär skulle du vilja prata med? Det måste inte vara någon du vill bli kompis med, det kan också vara någon som du tycker har fel åsikter som du vill ändra på. Varför vill du prata med henne/honom?
- Hupps! Min första tanke är nog Sirius Black, eftersom han tycks ha många historier att berätta, men när det gäller ideologier och sådant tjafs som jag inte begriper varför det blir som det blir, skulle jag vilja ha ett redigt snack med Storebror i 1984 och tala om för honom vad socialism egentligen betyder.
8. Hur ser ditt drömrum ut?
- Lättare att säga hur det INTE ska se ut: Öppen planlösning, ljust golv, BENVITA väggar, väggord och en sådan där jäkla klädhängare som står mitt i rummet. Hellre har jag ett mossgrönt litet krypin där man rymmer säng, bokhylla och byrå än något kliniskt rent som ger mig allergiska reaktioner av bara den mentala bilden av ett sådant rum. HUGA!
9. Vilket är ditt drömyrke?
- Författare. Av skönlitteratur. Dessvärre är det en mikroskopisk chans att lyckas med något sådant. Drömmen är helt klart att kunna leva på att få skriva (och då menar jag annat än nyhetsrepotage), men det är klart att det finns andra lockande yrken än bara ETT drömyrke. Det är därför jag vill utbilda mig inom medicin; grymt intressant ämne och lätt att få jobb. Om jag sedan lyckas få något litterärt utgivet, är det en otroligt stor bonus.
10. Vilken är din allra största dröm? (Den behöver inte vara realistisk.)
- Drömkonserten nummer ett: Queen följt av U2. Kanske att Queen spelar en fredag och att U2 kör dagen därefter. Skulle jag få uppleva det, gör det inget om Reinfeldt bestämmer sig för att släppa ner en hel koloni av katter på mig så att jag dör av en allergisk chock efteråt. (En realistisk dröm är väl att bankerna kraschar så att alla inser att pengar inte är det viktigaste i världen, att alla resurser fördelas lika till alla i hela världen, att människoliv äntligen värderas högre än att ett jättebolag ska ta ut så stor vinst som möjligt och så vidare.)
11. Vilken slags musik gillar du, och vad gillar du med den musiken?
- Queen och U2 i första hand, annars rock från förra århundradet i allmänhet. De är skickliga musiker på riktigt, som INTE har nått dit de är på grund av att de har setts i ett talangprogam på televisionen och varit söta. Få är så skickliga som Queen och inga har större känslor på scen än U2.
Och nu: FISKTEXT ATT SKRIVA! JAAAHAHAHAHAHHAHA!
Kan du inte köpa mig en Mercedes Benz?
Är det inte alltid så att när ett läkarbesök ligger just runt hörnet, då blir alltid ens symtom lindrigare PRECIS den dagen då man ska undersökas?
Inte för att jag klagar på att min hud mår bättre än någonsin, detta trots att jag, bara för att, provade att tvätta ansiktet med schampo. Utan att smörja in efteråt. Alla oljor måste ha gjort underverk, för huden har FORTFARANDE inte spruckit. HUR I?!?!
Läkarbesöket är dagens dos av hej-nu-ska-min-lätta-sociala-fobi-sättas-på-prov, vilket resulterar i att bara tanken på ett telefonsamtal angående sommarjobb känns käpprätt åt helvete. Jag förstår verkligen inte hur jäkla skönt det måste vara att bara kunna plocka upp telefonen och ringa en vilt främmande människa och säga "HEEEJ, JAG LETAR JOBB, HAR NI NÅGOT?!"
Känns lagom bra. Jag mår fysiskt illa av att tänka på telefonsamtal, plus att jag lär vara lagom trovärdig vid fyratiden idag när jag ska sitta där hos herr (ja, det är en herr, inte någon fru eller hen) läkare och säga "Ja, min hud HAR mått dåligt hela vintern, men det HAR blivit bättre. Hur kan man förebygga att huden liknar fiskfjäll större delen av vintern?" Givetvis är det också ett resultat av min ovilja att ringa telefonsamtal, men också faktumet att skolan tar sådan rackarns tid. Argh.
Vill någon vara vänlig och skicka hit en regnbåge så att mina sinnen blir på bättre humör?
Känns fortfarande som att jag börjar få de där magsåraktiga magsmärtorna som jag hade i julas. Troligtvis en kombination av stress, ångest och det här med att måsta tala med auktoritära personer mot min egen vilja. Gaaah.
Nu är det skrivdags. Kakan igår blev för övrigt halvlyckad. Jag smorde formen för dåligt, vilket resulterade i att omkring femton procent av kakan fastnade i formen istället för att ramla loss. Bwah.
Bara den här veckan, sedan är det Umeåhelgen, en spelvecka och så blir det EEESTLAND! Yiha!
